Malin

Nu tänker jag skriva något om Malin Hedströms och mitt samarbete. Jag fick frågan om att illustrera Egil, Orgeln och Hullerombullertanterna våren 2014. Malin hade skickat manuset till Pärlan Förlag och de frågade mig om att illustrera. Under tiden som jag gjorde bilderna lärde jag och Malin känna varandra. Vi pratade telefon någon gång för att gå igenom manuset, men sedan hade vi nästan bara kontakt via mail. Första gången vi sågs var på releasen i Torsåker i november det året. Malin har blivit en mycket nära vän till mig som jag uppskattar mycket. Vi har väldigt roligt tillsammans när vi träffas, men eftersom vi bor långt ifrån varandra blir det inte så ofta. 

Fredrik tog den här bilden på oss när Malin och hennes familj var på besök hos oss i somras. : )

Efter Egil, Orgeln och Hullerombullertanterna (november 2014) har jag illustrerat Lilla jag går till Gud (våren 2015), Egil morfar och Guds himmel (november 2015) och Lilla jag går på skattjakt (våren 2016). De här böckerna har blivit mycket uppskattade och jag är glad över att jag och Malin har gjort dem tillsammans. 

Nu i höst hade vi kommit överens om att jag skulle illustrera en ny bilderbok åt Malin som ska heta De tre nycklarna. Det är ett jättefint manus som handlar om Tro, Hopp och Kärlek. Men när jag nu skulle börja arbeta med bilderna kände jag ingen inspiration. Jag tycker mycket om att rita/måla, men jag tycker allra mest om att skriva och har känt mig lite stressad på sistone av att inte ha så mycket tid för det.

Förlaget hade en idé om att istället fråga Åsa-Pia Andersson om att illustrera den här boken. I våras stod jag och bläddrade i hennes barnbibel (som är helt skriven på rim!) på Nya Musik. Jag älskade den. Hon gör väldigt fina bilder och jag gillar rim. : ) När hon nu fick frågan svarade hon att hon kände sån glädje när hon läste det här manuset och att hon gärna ville göra bilderna. 

Jag är glad för Malins skull. Åsa-Pias stil passar perfekt till manuset, och jag tror att det kommer att bli väldigt bra. Jag ser fram emot att få se hur boken blir när den kommer ut i vår! 

Nu behöver jag inte känna mig stressad utan kan i lugn och ro arbeta med ett eget manus. Samtidigt känns det lite tomt ändå nu när det inte blir så att jag illustrerar. Manuset och mina första skisser ligger fortfarande kvar på mitt skrivbord.

I Bibeln står det att Gud "verkar vilja och gärning" i oss (Filipperbrevet 2:12). Jag har bett Gud tala till mig på det viset, att Han lägger ner längtan i mig efter det som Han vill att jag ska göra. Ibland kan jag få en idé och känna mig bubblande glad, och bara veta att det är det som Gud vill att jag ska göra. Därför känner jag mig helt säker på att det var Guds plan att Åsa-Pia skulle illustrera. Det var ju hon som kände så den här gången. : )

Malins och mina gemensamma böcker:

Vilan i Guds hand

(En del av er som följer min blogg har märkt att jag nu finns jag på Facebook. Jag har förut valt att inte vara med där, bl a för att jag var rädd att det skulle ta för mycket uppmärksamhet från mitt skrivande när jag sitter vid datorn, men nu tog längtan att få veta hur mina gamla klasskompisar mår över. : ) På Facebook skrev jag kortfattat om min tro utifrån min tavla Vila. Jag lovade att skriva lite mer utförligt om det på bloggen.) 

Vila

Den här tavlan målade jag 2006. Tavlan föreställer min tro. Jag kan inte på ett bättre sätt beskriva min kristna tro. Under hela mitt liv, varje dag och varje stund, oavsett vad som händer, vilar jag i Guds hand.

I Bibeln står det så här:

"Men åt alla som tog emot honom (Jesus) gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." 

(Johannes evangelium 1:12)

På ett annat ställe står det: 

Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren (Gud) och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 

(Romarbrevet 10:9)

Det står också om att vi behöver "omvända oss" (t ex Apostlagärningarna 2:38). Det betyder att vi behöver välja att vända oss bort från det som inte är bra och istället gå Guds väg och söka Hans vilja i våra liv. Vi behöver ta emot förlåtelse för det i våra liv som inte stämmer med Guds vilja. (Vad som är Guds vilja får vi reda på genom att läsa i Bibeln.) I bönen Fader vår ber vi "Låt din vilja ske". Jag älskar att säga de orden till Gud, för jag vet att Han är rakt igenom god och jag är helt säker (efter 36 års erfarenhet ; ) på att det bästa som kan hända i mitt liv är att Hans vilja sker.

När vi väljer att tro på Jesus (man kan helt enkelt börja med att säga "Jag vill tro på dig Jesus") så flyttar Han in hjärtat, och då kan man också känna att Hans frid finns längst inne i hjärtat. Även om många saker kan oroa oss så finns friden kvar där längst in. Det är detta jag tycker att är så underbart, och det är den friden, vilan och tilliten som tavlan föreställer.

I Psaltaren 139:5 beskrivs det så här:

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

I Johannes 10:28 lovar Jesus följande: 

Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand.

(Tavlan är inte till salu. Men den finns som vykort.)

Jesus din vän

Jag älskar den här sången. Den berör mig och jag får tårar i ögonen när jag lyssnar på den. Den är så enkel och visar på enkelheten och tryggheten i livet med Jesus. Att Han är vår vän alltid oavsett hur livet är och oavsett om vi lever eller dör. Lyssna och njut!

Den första gången jag hörde den var i slutet av juli på min mans mormors begravning. Det var en sån där underbar begravning där man trots saknaden allra mest gläds över hoppet och löftet om något mycket bättre efter livet här på jorden.

Johannes evangelium 3:16:

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son,

för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv."

Så här skriver Paulus i 2 Korintierbrevet 5:1

"Vi vet att om vårt jordiska tält (vår kropp) rivs ner,

så har vi en byggnad från Gud, 

en boning som inte är gjord med händer, 

en evig boning i himlen."

Här är några textrader från sångerna vi sjöng på begravningen:

Så går jag lugn till ro i nattens sköte

Och somnar in i Herrens Jesu namn

Och vaknar glad till nya dagars möte

Och föres närmare den lugna hamn

Där allt skall glömmas 

tåren torkas bort

Och vedermödan synas lätt och kort

("Hur tryggt det är att lämna..." Ur Lova Herren, 785:2)

Min Frälsare lever, jag vet att han lever.

Jag honom får möta till sist,

när jag har lagt av mig min kropp som en klädnad,

befriad från ångest och brist.

Ej så som man råkar en främling på gatan

nej, så som man ser på en vän,

en vän man har drömt om i nätter och dagar

och äntligen finner igen.

Ja, öga mot öga, i klarhet och jubel 

och värme och friskhet och glans

vi lever med honom som här vi har anat. 

Vi lever för alltid som hans.

(Sv. ps 313:2-4)

"Var stilla och vet att jag är Gud"

Det finns en sång som går så. Jag hittar inte den på youtube, men du kan läsa texten och höra hur den går här, så kan du sen gå och nynna på den hela dagen! : ) 

I Psaltaren 46:11 står det: 

"Kom och skåda Herrens verk!

Gärningar som väcker häpnad gör han på jorden. 

Han stillar strider över hela jorden,

bågen bryter han sönder och bräcker spjutet,

vagnarna bränner han upp i eld.

"Bli stilla och besinna att jag är Gud,

upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden."

Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg."

Ibland glömmer jag helt bort att vara stilla. Jag kan stressa igenom en hel dag utan att komma ihåg att Gud finns där och vill ge mig sin kraft. Det är så onödigt. Jag älskar stillheten tillsammans med Gud. Det är där Han påminner mig om att Han älskar mig. Det är där jag får lämna över alla mina bekymmer till Honom. Det står i Bibeln att vi får kasta alla våra bekymmer på Honom!
(1 Petrusbrevet 5:7)

Det är inte synd om Gud när vi kastar våra bekymmer på Honom. Tvärtom så är Han ungefär som min bror. Min bror älskar att lösa krångliga problem. Om någon sätter en Rubiks kub eller ett sådant där trä-Knep & Knåp i handen på mig så tröttnar jag ganska (väldigt) snart på att försöka lösa det. Jag orkar inte ens hålla på så länge att jag blir irriterad. Då lämnar jag hellre över det här besvärliga problemet till min bror, som ler fundersamt när han ser krångleriet och sedan genast går till verket med en klurig beslutsamhet i blicken. Gud älskar att lösa problem ännu mer än min bror gör. Så jag brukar lämna över en hel massa problem till Honom.

Jag tyckte mycket om andakten igår i Vår dagliga bröd. Läs gärna den! Den handlar om att vi behöver varandra.

Farmors omsorg och Guds, björnbär och vantar mitt i sommaren

Jesus sa att vi kan lära oss att känna igen Hans röst, precis som ett får känner igen sin herdes röst (Johannesevangeliet 10:3 och framåt). Han kan tala till oss på många sätt, och ett sätt är i våra tankar. Ett bra sätt (det bästa jag kan komma på) att lära sig höra Hans röst är att läsa mycket i Bibeln (eller lyssna! : ), då känner vi lättare igen vad som kommer från Gud och vad som är våra egna tankar. Vi kan få för oss att Gud bara vill tala till oss när det är något alldeles speciellt, men Han bryr sig mycket mer om oss än så. Det fick jag uppleva förra onsdagen.

Det var tidigt på morgonen och jag skulle cykla iväg och plocka björnbär några kilometer hemifrån. Jag tycker om att cykla för jag tänker bra då. Just när jag skulle gå ut genom dörren kom en tanke att jag skulle ta på mig vantar. Jag tror inte att det var min egen tanke för jag hade ingen tanke på att jag skulle behöva vantar, utan jag tror att det var Gud som sa det till mig. Men jag tyckte att det nästan var löjligt att tänka att Han skulle säga något sådant till mig, och det var bara början av augusti, så jag tog inga vantar.

Det var en ovanligt kall morgon, och jag kände ganska snabbt att jag faktiskt frös lite om fingrarna. Då kom jag att tänka på något:

Min farmor.

Min farmors omsorg. Jag älskade min farmor väldigt mycket och jag saknar henne nu när hon inte finns kvar här hos mig längre. Farmor var så omsorgsfull. Hon ville inte att jag skulle frysa. Jag har några fler sådana vänner som ibland bekymrar sig om att jag ska må bra och att jag inte ska frysa.

Och då insåg jag en viktig sak.

Det står i Bibeln (1 Joh 4:8) att Gud är kärlek. Var kom farmors kärlek ifrån? Var kommer mina vänners kärlek ifrån? I första Johannesbrevet 4:7 står det att kärleken kommer från Gud. 

Om min farmor och mina vänner kan ha sådan omsorg om mig, då är förstås Guds omsorg ännu större. Jag hade för små tankar om Honom när jag inte trodde att Han skulle bry sig om att jag frös om fingrarna. Han älskar mig ännu mer än vad min farmor gjorde. 

När jag plockade björnbären på de taggiga buskarna kände jag hur fingrarna blev allt mer stela. När jag cyklade hem var de som isbitar. Jag önskade att jag skulle ha tagit vantar på mig. Men inombords var jag alldeles varm när jag tänkte på hur stor Guds omsorg om mig är. 

Mer om Guds omsorg: 

"Säljs inte fem sparvar för två öre? Och inte en enda av dem är bortglömd hos Gud. Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

... 

Ge akt på liljorna hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på marken och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er.

... 

Nej, sök hans rike så skall ni få detta också." 

(Lukasevangeliet 12: 6-7, 27-28, 31)

En lampa som lyser bakom kläderna i garderoben

I förra inlägget skrev jag att jag ibland har känt mig väldigt liten på sistone,
och det gör inget för det är helt okej att vara liten. 

Det har varit många tankar i sommar. Jag har velat gömma mig. 

Det är ju så det är att vara författare – man får gömma sig i en vrå och vara själv och skriva. 

Eller?!

Jag trodde att det var så, och det var det också medan jag skrev min första bok. Men sedan upptäckte jag att det är precis tvärtom. När man är författare måste man synas. Man måste marknadsföra sina böcker. Man måste tala om att böckerna finns så att de som letar efter den här sortens böcker hittar dem. Under förra hösten kände jag ett behov av att stanna upp och komma i fatt lite, för det hade rullat på så snabbt med böckerna så att glädjen med bokjobbet försvann. Därför har jag hållit ett lugnare tempo ända tills nu, och så har jag tänkt sätta igång nu i höst igen. 

Förut tyckte jag att det var svårt att tänka klart när jag stod framför folk för att prata. Det var en orsak till att jag ville skriva, för jag tänker bättre när jag skriver. Nu när jag har fått många chanser att träna på att tala till folk, tycker jag nästan lika bra om det som att skriva. Men emellanåt kan jag känna mig utlämnad. Det är så många som kan tycka saker om mig. 

Och då får jag lust att gå och gömma mig igen. 

I juni var vi (jag och min familj) på Nyhem. Där sjöng vi ofta en sång som blev en bön i mitt hjärta: 

"För den här världens skull, brinn som en eld i mig." 

Det är inte för min egen skull som jag behöver Guds kraft inom mig, det är för den här världens skull. Här är sången:

Idag lyssnade jag på Bibeln. (Jag brukar lyssna på Bibeln medan jag gör saker här hemma. Jag tycker att det är lättare att koncentrera mig när jag lyssnar än när jag läser. Här kan du lyssna. Men jag lyssnar i en väldigt bra Bibel-app som heter YouVersion. Där kan man t ex få Dagens vers och hitta olika bra Bibelläsningsplaner.) Då var det en vers som liksom lyste till och jag kände att jag ville stanna upp och tänka på den. Den handlade om ljus: 

"Ingen tänder ett ljus och ställer det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att de som kommer in ser skenet." (Lukas 11:33)

Det här är absolut ingen ny vers för mig. Sedan jag var riktigt liten har jag sjungit sången "Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart – Jag sätter det ej under skäppan, nej, det ska få lysa klart..."

Men idag såg jag något som jag inte har sett innan. Här har jag gått och sjungit "För den här världens skull, brinn som en eld i mig", och samtidigt ville jag gömma mig. Men Jesus själv sa att ingen tänder ett ljus och gömmer undan det. 

När jag nu vill att Gud ska brinna som en eld i mig så får jag helt enkelt gå med på att synas lite grand ibland. 

Jag kan ju inte tvinga Honom att gömma sitt ljus bakom kläderna i garderoben. 

Att vara liten men ändå stark

Nu har barnen börjat skolan, och då börjar också min vardag med mina olika bokprojekt. I sommar jag har periodvis känt mig väldigt liten, och att jag inte har så mycket att komma med. Då har jag ibland tänkt att jag kanske inte borde skriva fler böcker. Men i Bibeln står det om och om igen att det inte är vi själva som ska vara starka utan att vi får hämta styrkan hos Gud. Det är så jag hittills har tänkt och även nu känner jag en underbar glädje och vila när jag tänker på det. Så jag fortsätter att vara lilla jag, så får Gud ge kraften. 

Den här tavlan målade jag för en del år sedan utifrån en vers i Bibeln som jag tycker mycket om.
Jag ville förmedla något av styrkan som finns att hämta hos Gud:

"Andra förlitar sig på vagnar och hästar, men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn." Ps 20:8 

Den här sången har styrkt mig under de senaste veckorna. Särskilt raden: 

"I min svaghet visar du för mig, att styrkan som jag har kommer ifrån Dig." Lyssna och njut! 

Jag brukar läsa en liten andaktsbok (som man kan prenumerera på helt gratis och som också finns på nätet) som heter Vårt dagliga bröd. 

Idag utgick den från en vers som jag inte förut har lagt märke till, men som handlade om precis det här:

"...men Juda barn var starka, ty de stödde sig på Herren, sina fäders Gud." 2 Krön 13:18

Jag tog till mig den versen och bytte genast ut "Juda barn" mot mitt eget namn. : )
Det kvittar egentligen hur små och svaga vi är om vi hämtar styrkan hos Gud, för det finns ingen som är starkare än Han.

Jag skulle kunna nämna fler verser på det här temat. Men det får vi ta en annan dag. Om du kommer att tänka på någon speciell vers eller ett speciellt sammanhang i Bibeln så kan du ju skriva det i kommentarsfältet!

Så här står det i Matteusevangeliet 6:33:

"Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."

Det finns verkligen många underbara löften i Bibeln! Och min erfarenhet är att de löftena håller att lita på.